Expressen ringde mig lördag kväll ca 21:00 och bad att få intervjua mig. Jag accepterade och påbörjade intervjun. Expressen började med att fråga om vad jag tyckte om att Nordfront publicerat mitt namn och jag sa att nu har det ingen betydelse eftersom Expressen redan röjt min identitet. Sedan frågade reportern runt publiceringen på Nordfront och specifikt vilka värderingar jag är överens om och vilka jag inte är överens om vad gäller Nordiska Motståndsrörelsen.

Jag insåg då att jag var trött efter att inte ha sovit bra på ett par dygn, och inte ha ätit på hela den dagen, att här kan frågorna bli komplicerade och att jag inte är mitt skarpaste jag för tillfället. Jag bad därför Expressen att återkomma vid lunch nästa dag och att jag pratar med dem om de ger mig Thomas Mattsons telefonnummer, och ett löfte om att Mattson kommer att prata med mig om jag ringer under kontorstid. Expressen återkom aldrig, och har nu publicerat sin artikel.

Nu har Expressen publicerat artikeln om mig och den refererar helt till Nordfronts artikel.

Jag sympatiserar som sagt inte med allt som Nordiska Motståndsrörelsen säger, men jag sympatiserar mycket mer med NMR än vad jag sympatiserar med till exempel Socialdemokraterna, som verkar ha siktet inställt på att radera den svenska identiteten och etniciteten så snabbt som möjligt.

Jag vill också tacka Nordiska Motståndsrörelsen dels för att jag av dem fått en “ärlig chans”, som Diamant lögnaktigt uttryckte det, att redogöra för min bild av händelsen. Men framför allt vill jag tacka Nordiska Motståndsrörelsen som trots våra meningsskiljaktigheter är den enda organisation som erbjudit beskydd om det skulle behövas. Även privatpersoner har erbjudit beskydd, men som organisation är NMR unika för oss och jag och min fru tackar dem för det.